Klant, klantigare, Annie

Ojoj, dessa två dagar med redovisning, flyttstädning och tentautlämning har inte varit nyttigt för min stackars hjärna.

Igår efter fem timmar i skolan, skulle jag upp till lägenheten och städa och sälja min frys.
På bussen dit märker jag att jag glömt nycklarna dit. Av bussen, skynda hem, in i lägenheten, passa på att ge katterna mat och ta med mellanmål till mig själv, tillbaka till Linnéplatsen och bussen. Missade precis en buss.
Insåg att jag återigen inte fått med mig nycklarna! Springa tillbaka upp till lägenheten igen... Som tur var skulle pappa vara med när jag sålde lägenheten (läskigt att träffa folk ensam från blocket), så han kunde hämta mig vid lägenheten igen så vi hann till mötet.
Under städningen igår lyckades jag dammsuga upp min ena strumpa, så jag fick ta mig hem med bara en strumpa... Kallt!

Idag fortsatte det inte mycket bättre. Jag lyckades dock få snott en tvättid som nån inte använde, men på vägen ner till tvättstugan andra gången insåg jag att jag inte fått med mig lägenhetsnycklarna... Och vår ytterdörr låses automatiskt när man stänger dörren.
Däremot hade jag med mig nycklarna jag inte fick med mig igår, dvs dem till studentlägenheten! Men det hjälpte ju inge vidare. Ingen telefon hade jag heller.
Så döhungrig, utelåst och allmänt grinig fick jag haffat en hantverkare i trappuppgången som kunde låna ut sin telefon.
Stackars Fredrik fick ta sig hem från jobbet för att släppa in mig... Tur att han kan jobba hemifrån, annars vet vi inte hur det skulle gått. Spendera en hel eftermiddag i trappan/hissen hade ju inte varit att föredra direkt.

Nu ska jag våga mig ut på äventyr (fika med nathalie) och hoppas att jag får med mig allt jag ska. Nycklar, plånbok (med pengar i!), busskort, ytterkläder, underkläder (!), vanliga kläder, strumpor, skor...
Wish me luck!