checked in!

Nu är jag incheckad och klar, med boarding-pass utskrivet för min flight från Paris till Stockholm, och vidare därifrån till Göteborg - Landvetter. Underbart!

Dock har dagen idag inte varit fullt så underbar.

Det började igår kväll/natt, med att jag jobbade från 11am till 3 am, dvs cirka 15 timmar. Det var väl ok tänkte jag, eftersom jag alltid börjar 11 på mornarna, så då får jag ju 8 timmars sömn. Men nej. Föräldrarna ville ha sin egen sömn, så de sa att jag börjar 8am och skulle ta pojkarna till parken, sen fick jag ledigt över lunch.
Så en sjukt trött och irriterad Annie tar sig igenom "morgonpasset" utan problem, för det var härligt väder ute och pojkarna var glada - plus att det var min sista dag.
Eftermiddagen blev däremot katastrof.
Jag och lillkillen blev beordrade ut på promenad runt kvarteret i sisådär 1-1,5 timma. Storebror somnade sent och föräldrarna ville ha lugn och ro (pluggade/bakfull). Efter ett bra tag började denna tvååring bli trött på det, och började va olydig: springa mot bilvägen, vägra hålla handen, springa iväg, försöka rispa parkerade bilar osv. Och så händer det: han springer mot bilvägen, jag tar tag i hans hand samtidigt som han slänger sig ner på marken för att komma undan min hand - och nånting vrids till i hans handled. Han skrek och grät, men handleden var ok - allt gick att röra på men troligen vrickad.
Sådär kul att komma upp till föräldrarna med ett skadat barn som i sin tur blev ännu mer hysterisk när mamman börjar gråta, och jag också i min tur (oerhört hemsk känsla att ha skadat ett litet barn, om än inte med viljes - såklart!)... Pappan lyckades lugna ner pojken som sen har lekt och myst resten av dagen, men vägrat använda sin vänsterhand som fortfarande gör ont.

Way to go Annie, sista dagen på jobbet. Men dom har varit snälla och förstående mot mig och förklarat att han kommer bli ok och att främst hennes reaktion var pga. att det är hennes baby som är skadad, och det förstår jag ju. Hemsk hemsk känsla för min del bara.

Suck.

Nu ska jag sova och äntligen, äntligen komma hem imorgon!

How to make a lasting impression

Jag har varit här i en månad nu, med två barn på snart 2 och 3 år, båda talande enbart franska men förstår engelska utmärkt.
Tvååringen pratade knappt alls överhuvudtaget när jag kom, men nu säger han massor!
Treåringen pratar idag hela meningar på engelska och använder engelska ord mest hela tiden. Dessutom kan jag fråga honom när jag inte förstår vad han säger på franska, och han säger det på annat sätt eller med något engelskt ord för att jag ska förstå.
Hur grymt är det inte?
Både mamman och pappan sa idag att detta är tack vare mig just för att jag bara talat engelska med dem och inte använt franska ord emellanåt som mamman gärna gör - utan att tänka på det. Sånt blir ju naturligt när man bor och jobbar i ett annat land med annat språk, inget hon kan rå för. Jag nämnde också att det garanterat har hjälpt att de varit tvungna att prata engelska med mig, så att så fort jag är i närheten så pratar de engelska (för det mesta).

Jag tycker det här är jättekul, helt klart bästa erfarenheten av att vara här!
Exempel: hur gulligt är det inte när treåringen ligger i sin säng och ska ha sin nap, men säger att han vill "talk avec toi" (prata med mig). Så ligger han där och frågar massa saker, eller säger massa saker, och härmar mig när jag svarar.
I'm having soup for lunch. -"soooup"
I need you to sleep now. -"sleeep"
Big kiss! "biggkisss"
Lay down in your bed please. -"bed pliis"
I got a blue dress on. -"bluue"

Och det är inte för att retas eller busa alltså, utan han vill verkligen lära sig :) Kul kul kul!

äntligen fredag!

Ja, äntligen har jag fått gjort min lilla tvåtimmars shoppingrunda! Tyvärr fick jag guidning till det vanligaste affärsstråket, så jag har sprungit på Zara, H&M, Mango, United colors of benetton, osv. Men en del annat också, en mysig liten teaffär där jag blev bästis med ägarinnan :)
Det jag fick shoppat var:

- en turkos klänning
- en gammalrosa klänning (kärlek!)
- spetstights
- grå lång kofta (kärlek!)
- blå liten plånbok (som får plats i små handväskor! Hur många penga-lappar har inte jag tappat för att jag haft dom löst i miniväskan på krogen? Suck)
- 2 par örhängen
- 1 turkos ring (kärlek)
- 2 halsband
- 2 par "att-ha-i-ballerinaskor"-strumpor
- present till hemlig 1
- present till hemlig 2
- ingefära/citron-té av snälla tanten, för såklart har jag ont i halsen nu, tillbaka i storsta'n som jag är.

Tror det var allt! Men vi får se, det finns pengar kvar och om jag får nån ledig kväll kanske det händer mera bus :) Annars hoppas jag på taxfreen på flygplatsen! Mohaaha.

Kanske man ska ha nåt att leva på när jag kommer hem igen? ...... Äh

Paris, tagning 2

Tillbaka igen, lite grann en känsla av att komma hem - även om det är långt ifrån så. Men familjen är hemma, de blir lugnare och mer avslappnade i sitt eget hem, förhoppningsvis kommer barnen vara mer sig själva osv., och då blir mitt liv också enklare!

Flygresan gick bra, en unge i mitt knä hela vägen utan större missöden. Nu är vi alla toktrötta och barnen är i säng och jag på väg, har min 3-timmars-paus nu, gött!

Imorgon blir det shopppiiinnnggg :)

Och såklart, vilken är den första radiolåten man hör när vi kommer till civilisationen (med radiosändning alltså)? Jo, den där norska fiolmannen som vann eurovision: Fairytale. Suck! Men lite grann hemmakänsla det också, hehe.

2,5 jobbdagar kvar - sen hemma!

last day

Imorgon ringer klockan kl 07.00. Senast en timma senare ska vi vara i bilen, på väg mot Figari, Korsikas södra flygplats. Wihoo! Vid lunch imorgon kommer vi vara i Paris :)

Idag har varit en kaotisk dag för mig, allt och inget har hänt - jag har vart tokarg, jätteledsen, skrattat massa osv. Men nu är det bra igen för imorgon åker vi, och sen är jag hemma på måndaaaag! Alltså bara 3 dagars jobb kvar, gött gött.

Hade en intressant konversation med barnens farmor idag, hon är utbildad lärare men har aldrig jobbat som det. Lite grann som jag tänkt om läraryrket: jag älskar att vara med barn, det är otroligt givande och intressant. Men. Hon uttryckte det som att hon "vill leva i en vuxens värld". Jag kan inte hålla med om att man inte gör det även om man jobbar som lärare, men det ligger något i det - ur min synvinkel.
Något att tänka på. Jag har ändå alltid velat jobba med barn, och är uppenbarligen bra på det efter 5 år "i branschen", men är rädd för att det blir för enformigt?

yes yes.


Månadens garv:

Engelska med fransk brytning!: (i ljudskrift à la annie)

"vudd jo giiv dä kiids vidjitabböls får lönch, pliis?"
"would you give the kids vegetables for lunch, please?"

:D hahahaahaaa

moln?

eh va?! Sa jag när jag tittade ut från rummet imorse. MOLN? Finns det här? Såklart det gör, på min sista soldag så är det fucking molnigt! Visserligen har det spruckit upp och visst är det varmt och sol för det mesta.. men ändå, just my luck?

Ska försöka packa nu, har tvättat en big load med smuts, allt blir ju smutsigt/svettigt direkt i sån här värme.

Paris imorgon blir härligt! Förhoppningsvis kan jag ta mig utanför huset litegrann också, shoppa och kanske äta ute - sjukt trött på maten här... eller helt enkelt bara ta en promenad, det finns ingenstans man kan gå alls om man inte vill gå på vägar för smala för två bilar i bredd, men där det körs som galningar (fransmän!) och man riskerar döden i varje kurva.
En promenix längs floden låter som en första aktivitet faktiskt, jag längtar!

Snart hemma :)

15 blev 17

nu har jag ännu fler myggbett på vänsterfoten! Även höger knä har blivit invaderat, 4st på nästan exakt samma ställe, så jag ser ut som jag gjorde när jag var nyopererad - dvs. toksvullen. Störda jävla muterade myggor! Usch. Utrota dom, någon!?

Men glada nyheter idag hemifrån: mamma och lillebror har fått sig en ny lägenhet i Lunden! Så 1 oktober flyttas det och no more Tölö villastad. Heja heja! :)
Nånstans o dra på natten efter partyt helt enkelt, mohaha. Eller hur, mamma? ;)

Nu ska jag ta en kvällssmörgås med grönt té och kolla klart på Troja som jag aldrig fått kollat på hittills. På tiden kanske, Brad Pitt är ju sjuuuukt het i filmen!

"the book of parenting"

Jag är inte säker på vad boken jag tänker berätta om heter egentligen, men jag kan tänka mig ett namn som rubriken.
Francie berättade för ett par dagar sen om en bok hon hittat i huset hennes familj bor i. Det var en guidebok för hur man är föräldrar, och inte då om hur man bemöter olika beteenden eller faser i utvecklingen som man kan tycka är normalt.
Nejdå, boken handlade om vilka rutiner man ska sätta för sina barn: när de ska äta, när de ska ha sina sovstunder, vad de ska äta (grönsakspuré och kött/fisk/kyckling enbart ett mål, sen pasta/potatis/ris/liknande till det andra stora målet), vilka leksaker som är bra, mm.
Francie hade konstaterat att hennes familj följer dessa regler och rutiner, maträtter och leksaker till punkt och pricka. Likaså gör min familj, sa hon.
Och visst, jag tyckte det var oerhört klockrent att våra barn åt i princip samma slags mat, vid samma tider, hade sina sovstunder samtidigt och väldigt mycket lika/liknande leksaker. Now I know why.
Är det bara vi som tycker detta är oerhört skrämmande?

Hennes familj har enorma problem med lilltjejen, som gråter, vaknar på nätterna och skriker som nåt jag aldrig hört och där föräldrarna säger elaka saker till henne när hon har sina moments ("du är elak!", "the beast", osv.). Är det inte läge att överväga om man kanske skulle behandla och uppfostra sina barn individuellt utefter deras egna behov istället efter vad som står i en fucking bok?
I dont know, it just frustrates me.

en vecka kvar

Jag trodde jag skulle vara förstörd och totalt uttråkad idag, men faktum är att det är rätt skönt att vara själv! Jag njöt som bara den av mina första två veckor när vi bodde på andra sidan bukten (5 min med båt, 30 min med bil) och jag var ensam hela dagarna, med barnen visserligen.
Antagligen var det så härligt just för att jag har haft så fruktansvärt fullt upp hela våren. Sen i mars har jag som sagt läst vad andra läser på ett år, samtidigt som jag försökt ha ett socialt liv, plus jobbat 25%. Att inte ha någon annan att tänka på eller ens kunna ringa någon har varit bra för mig!
Dock ej sagt att jag inte längtar som tusan efter att komma hem igen och umgås med normalt folk :)

Nu är det likadant som i förra huset igen; jag älskar att inte behöva oroa mig för att väcka någon när jag går in på rummet, eller att kunna gå runt i bara trosorna en stund, eller att inte behöva föra någon slags konversation whatsoever på flera timmar. Mina böcker är tyvärr utlästa för länge sen och någon bokhandel med engelska böcker finnes icke i denna lilla byhåla, så jag lider lite... Ignoranta fransmän!
Men musik och bra filmer på datorn löser det mesta!

Min morgon idag bestod av en timmas solande utanför mitt franska fönster på rummet, skyddat från insyn från resten av folket i huset, med lasse i högtalarna från datorn. Helt underbart.
Jag är utvilad för Francies kids har inte väckt oss, och trots att pojkarna tydligen har varit "totalt oregerliga" och blabla denna morgonen, så har jag haft en helt okej start på dagens jobb också!

Tre dagar kvar, sen Paris! :)

myggjävlar

- ursäkta språket, men jag är fan less!
I början fick jag kanske 5 myggbett per kväll, men dom försvann på någon dag.
Sen flyttade vi till Francie's hus och under den enda natten jag glömde ta på myggspray så hade myggjävlarna party på min vänsterfot. Det var för 4-5 nätter sen.
Jag har fortfarande 12 "aktiva" myggbett på vänsterfoten, från att ha varit 15! Femton jävla myggbett på en enda fot, strlk 39! Helt otroligt.
Jag vaknar på nätterna, för dessa betten är inte nådiga, och jag kliar och kliar tills det blöder eller jag överväger att skära av tån eller delen av foten där bettet är.
Nu har jag äntligen fått en kortison-salva som lindrat kliandet, men jag ser fortfarnade ut som en "rita streck mellan prickarna så får du se en rolig figur"-teckning.

Men iallafall, nu har jag fått ur mig lite aggressioner, så jag kan gå vidare med mitt liv.
Yngsta pojken är i någon slags kris idag, han vill sova på "fel" tider och sen vill han inte sova alls. Han gråter konstant, vill kramas men alla positioner (sittande kram, gående kram, lutande kram, osv.) är fel, så han fortsätter bara gråta. Mamman får inte röra honom för då blir han hysterisk och skriker efter mig, och pappan håller sig borta = jag får hantera det hela.
Han är nu i sängen och skriker emellanåt, men vägrar somna. Föräldrarna är ute och äter middag.
Han har aldrig tidigare gjort såhär eller ens protesterat när han ska sova, än mindre när han ska äta, så jag blir orolig.
Föräldrarna uttrycker oro, men inte mer. Jag sa att han kanske har feber eller är på väg att bli sjuk eller nåt då det är svårt att märka när dom ändå svettas och är kokheta hela dagarna av värmen, och föräldrarna nickar och håller med och "ska kolla upp och ta tempen", men inget händer.
Frustrerande, hur mycket ska jag lägga mig i? Det är trots allt inte min kid, och jag känner honom inte som dom gör...
Tack och lov så har barnens farmor och farfar kommit hit nu så jag får lite avlastning när de kan leka med dem och bry sig :)

För redan nu är det triiiiist och trååååkigt och toooomt utan Francie.
Tidig sänggång ikväll.

Sorry om det är lite depp-bloggande, men så är det idag. Ciao!

23 aug

söndag, icke ledig dag.
Francie och hennes familj åker idag, vilket innebär full rulle i hela huset och avvikande rutiner.
"mina" föräldrar prioriterar idag sig själva före barnen, vilket innebär att de inte vill låta lillpojken sova sin em-nap i deras rum för de vill kunna vara i det själva. Detta i sin tur betyder att båda pojkarna sover i samma rum, vilket vi undvikit hela semestern (dagtid) för att de inte kan somna utan ligger och pratar och busar och sen vaknar båda när den första vaknar. = Alldeles för lite sömn och ett evigt tjatande på att de ska vara tysta innan de väl somnar. Jerks. (föräldrarna alltså). Jag menar, det är ju inte direkt så att vi är i ett hus med 3 vardagsrum, två uteplatser, terasser, och 7-8 sovrum. Eller justja, vi är ju det! Dom kan va nån annanstans och slappa i 2 timmar kanske?

Ja, irriterad är jag. Och lite ledsen, för Francie åker. Kommer vara tomt och tråkigt utan henne, men kanske lite skönt också för hennes ungar är alltid uppe typ 5 på morgonen och skriker och har sig. Kanske kanske att jag får sova lite bättre på nätterna?
Det jag längtar hem till mest, förutom vänner o familj osv ofc., så är det att få sova en hel natt utan barnskrik och oväsen.

Veckans tips till alla sommartjejer som liksom jag svär över att håret blir så torrt, trassligt och oregerligt efter massa bad och sol:

för två personer:
1 dl olivolja
2 ägg
saft från 1 citron

blanda, massera in i håret så att det är helt blött men inte droppar, låt vara i cirka 2 timmar.
Tvätta ur, schampoonera/balsamera om du vill, och voila - nästa dag är det mjukt och glansigt. Speciellt som blondin är det grymt, för citronsaften bleker lite grann men ger håret ännu mer naturliga nyanser :)

Detta gjorde jag och Francie igår kväll, riktigt trevligt. Nagellack o grejer också.

fler mojito åt folket!

Halvdag ledigt idag och ingen barnvaktning igår kväll = francie och annie gör stan. Vi käkade middag ute och fortsatte till en uteservering där vi drack mojitos/gin tonic och rökte var sin vaniljcigarr. Riktigt kul kväll som avslutades hemma på terassen med saft och Pringles-chips.

Nu har vi precis börjat jobba och har lagt barnen för deras em-nap. Dvs förhoppningsvis får vi 2-3 timmar till "ledigt", och jag ska snart inta horisontellt läge breve poolen för lite påbyggnad av brännan som börjar ta sig! :)

På torsdag morgon flyger vi som sagt till Paris, så man får ju passa på dom här sista dagarna. Dock så drar Francie imorgon kväll, med hennes familj så sen kommer jag ha mycket mer tid över (dvs tråkigare) och hinna sola mera. Dagens i-landsproblem, ding dong.

lill-lördag

Igår hade jag och Francie en riktigt trevlig kväll, vi ville fira att vi haft en bra dag! Med sovmorgon till 11 så plockades rödvin, mörk choklad och vaniljcigarrer fram och vi satt ute på terassen och chansade på om det var över eller under 25 grader varmt ute klockan halv 11 på kvällen :)

Nu ska barnen sova, jag ska sola och kanske sova lite grann. Mina sista lediga dagar kommer bli: halvdag lördag morgon med Francie, och halvdag torsdag em när vi flygit till Paris igen (framme 13). Så en eftermiddag med shopping ser jag fram emot :)

1,5 vecka kvar - sen är jag hemma!

numero 700

inlägg nr 700, live from Corsica!

Idag har varit en bra dag, jag och Francie har sovit middagsnap ordentligt vilket resulterade i klart gladare tjejer med mer energi över till dessa galningar till barn. Säkerligen 4 timmar spenderade i poolen, och minst 2 till hoppandes och studsandet i en bouncy-hörna vi fixade m.h.a en fetingmadrass och 8 kuddar. Dom snarkar nog hårt inatt. :)

Tidigare i veckan har vi varit lite irriterade för pappan i familjen har aktivt valt att inte hjälpa till med barnen, undvikit dem när något behövts göras och bara vart med och lekt lite grann under de 3 timmar som vi är garanterade ledigt.
Nonchalanta kommentarer och total ignorance när vi behövt hjälp eller så har inte direkt uppskattats av oss två.
Idag däremot har han varit som förbytt, sopat, diskat, hjälpt till med mat, självmant valt att lägga barnen utan att kräva min hjälp först, osv osv. Vi hoppas våra inte alltid så snälla blickar gett resultat, och det verkar ju så!

I övrigt så är en värmevåg på väg hitåt, och vi har haft närmare 40 grader varmt idag, riktigt så det bränner för att det är så varmt och man fortfarnade är klibbig av svett framåt kvällen. Ska försöka bättra på brännan imorgon om jag orkar ligga i solen under dagen, idag gick det verkligen inte.

Uppdatera mig på hemmafronten, ni som läser? :)

2 petit semaines

Om två veckor åker jag hem! Francie har åkt om en vecka, så det är lite sorgligt, men jättekul att ha någon att umgås med samtidigt som vi jobbar; nån att äta lunch med eller hänga med när barnen sover osv.

Vad gör jag om dagarna då, egentligen?
Oftast har jag börjat jobba kl. 11, efter att föräldrarna har varit på stranden med barnen eller liknande. Jag fixar lunch, vi äter, lägger dom för en 2-3-timmars nap. När de vaknar har vi snack-time med dricka, nån frukt etc., och sen leker vi massa. Ibland hämtar föräldrarna oss framåt 5-tiden och så är vi några timmar på beachen (när det inte är lika varmt längre), innan det är dags för bad och middag vid 7.

Barnen är helgoa, och speciellt 2åringen Romain är helförälskad i mig! 3åringen Thomas är lite mer svårflörtad och vill ha sina föräldrar, men då de oftare än inte är borta så har vi också blivit bästisar :)

När vi har lite fritid så hänger jag och Francie på vårt rum och kollar film, eller sitter på terassen och kollar ut på en helt amazing view, hänger vid poolen eller solar, osv. Soft liv, ändå :)

Återkommer med berättelser om våra utflykter!

new environments

Jag älskar att åka iväg såhär, till helt främmande människor, lära känna nya ansikten, nya värderingar, regler, prioriteringar (som sagt), osv.
Självklart kommer det massor av negativt med detta, då de många gånger inte stämmer överens med mitt eget liv, men som jag och Francie konstaterade idag så växer vi enormt personligen av att hantera det.
Som nu till exempel, familjerna vi jobbat för och deras vänner som vi också träffat har alla valt att ha med nanny's och aupairer på semesterresan - vare sig det är för 2 månader (francie), 1 månad (min familj) eller bara 1 vecka (några tjejer som också bott här i huset med typ 25 sovrum). Det är något ingen i min umgängeskrets har vare sig upplevt som barn eller själva valt för sina egna barn, vad jag vet.
För oss som faktiskt har hand om deras barn hela dagarna, som märker hur barnen tyr sig mer till oss efter bara någon vecka än vad de gör till sina föräldrar, så är det hemskt att se men oerhört lärorikt när man inser vad som är viktigt och inte.
Vi jobbar häcken av oss, och skulle i många lägen kunna säga att "nej, jag vill inte jobba extra ikväll för att ni ska kunna göra det eller det, ni får lösa det på annat sätt", men vi gör det inte för vi inser vad det skulle innebära för barnen. Stört att det är vi som tänker så, och inte päronen.
Min familj är lite av ett undantag, för de vill faktiskt umgås med sina barn, och stannar hellre hemma på kvällarna än går ut och partar till halv 6 på morgonen, men det händer.
Dock märker man ett genomgående tema dom dagar vi barnflickor inte har hand om barnen, föräldrarna "blir" stressade, behöver vara båda föräldrarna för att utföra samma saker som vi gör ensamma, de vet inte var saker och ting finns, inte hur man startar diskmaskinen eller var man slänger bajsblöjorna.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, det är mer av en iakttagelse. Okej att de är enormt mycket rikare än de flesta jag känner, men långt ifrån alla!, men det här är en helt annan livsstil. En livsstil långt ifrån den jag har eller ens vill ha.
Självklart ska jag bli rik, ha en städerska och barnvakt till barnen emellanåt i vårat stora fina hus med frääääscha bilar och snabba båtar.
Men aldrig i livet ska jag ha semester-aupair för att jag ska kunna hänga på stranden när mina barn är "hemma" i det hyrda/köpta huset på korsika som de inte ens hittar i.

KORSIKA

Jaa, två veckor senare kommer äntligen (?) en uppdatering från livet som semester-aupair på korsika!
Jag stormtrivs i värmen, barnen är helgoa och föräldrarna och jag kommer finfint överens. Sen är det en klar skillnad att jobba för en RIK familj där prioriteringarna i vardagen ligger på helt andra plan än de i min omgivning. Men jag ska inte klaga, jag har en toppen "semester", och njuter till fullo av att inte ha någon skola att tänka på! Helt underbart att efter en arbetsdag inte ha något annat jag "måste" göra, utan bara kunna njuta av en bra film eller bok eller ligga några timmar på stranden. Mmm!

Bilder återkommer, nu ska jag snart gå på dagens skift.

Vi har alltså precis flyttat från ett hyrt hus i Cala Rossa till barnens kusiners privata hus där jag och Francie är roomies i 9 dagar innan hon åker hem. "Min" familj stannar till helgen efter nästa (2v). Kul med sällskap, hittills har vi bara lyckats ses på våra lediga söndagar.
Imorgon är alltså vår sista lediga dag tillsammans, så vi ska slappa vid poolen halva dagen och sen åka till stan; Porto Vecchio, och shoppa!