en vecka kvar

Jag trodde jag skulle vara förstörd och totalt uttråkad idag, men faktum är att det är rätt skönt att vara själv! Jag njöt som bara den av mina första två veckor när vi bodde på andra sidan bukten (5 min med båt, 30 min med bil) och jag var ensam hela dagarna, med barnen visserligen.
Antagligen var det så härligt just för att jag har haft så fruktansvärt fullt upp hela våren. Sen i mars har jag som sagt läst vad andra läser på ett år, samtidigt som jag försökt ha ett socialt liv, plus jobbat 25%. Att inte ha någon annan att tänka på eller ens kunna ringa någon har varit bra för mig!
Dock ej sagt att jag inte längtar som tusan efter att komma hem igen och umgås med normalt folk :)

Nu är det likadant som i förra huset igen; jag älskar att inte behöva oroa mig för att väcka någon när jag går in på rummet, eller att kunna gå runt i bara trosorna en stund, eller att inte behöva föra någon slags konversation whatsoever på flera timmar. Mina böcker är tyvärr utlästa för länge sen och någon bokhandel med engelska böcker finnes icke i denna lilla byhåla, så jag lider lite... Ignoranta fransmän!
Men musik och bra filmer på datorn löser det mesta!

Min morgon idag bestod av en timmas solande utanför mitt franska fönster på rummet, skyddat från insyn från resten av folket i huset, med lasse i högtalarna från datorn. Helt underbart.
Jag är utvilad för Francies kids har inte väckt oss, och trots att pojkarna tydligen har varit "totalt oregerliga" och blabla denna morgonen, så har jag haft en helt okej start på dagens jobb också!

Tre dagar kvar, sen Paris! :)