myggjävlar

- ursäkta språket, men jag är fan less!
I början fick jag kanske 5 myggbett per kväll, men dom försvann på någon dag.
Sen flyttade vi till Francie's hus och under den enda natten jag glömde ta på myggspray så hade myggjävlarna party på min vänsterfot. Det var för 4-5 nätter sen.
Jag har fortfarande 12 "aktiva" myggbett på vänsterfoten, från att ha varit 15! Femton jävla myggbett på en enda fot, strlk 39! Helt otroligt.
Jag vaknar på nätterna, för dessa betten är inte nådiga, och jag kliar och kliar tills det blöder eller jag överväger att skära av tån eller delen av foten där bettet är.
Nu har jag äntligen fått en kortison-salva som lindrat kliandet, men jag ser fortfarnade ut som en "rita streck mellan prickarna så får du se en rolig figur"-teckning.

Men iallafall, nu har jag fått ur mig lite aggressioner, så jag kan gå vidare med mitt liv.
Yngsta pojken är i någon slags kris idag, han vill sova på "fel" tider och sen vill han inte sova alls. Han gråter konstant, vill kramas men alla positioner (sittande kram, gående kram, lutande kram, osv.) är fel, så han fortsätter bara gråta. Mamman får inte röra honom för då blir han hysterisk och skriker efter mig, och pappan håller sig borta = jag får hantera det hela.
Han är nu i sängen och skriker emellanåt, men vägrar somna. Föräldrarna är ute och äter middag.
Han har aldrig tidigare gjort såhär eller ens protesterat när han ska sova, än mindre när han ska äta, så jag blir orolig.
Föräldrarna uttrycker oro, men inte mer. Jag sa att han kanske har feber eller är på väg att bli sjuk eller nåt då det är svårt att märka när dom ändå svettas och är kokheta hela dagarna av värmen, och föräldrarna nickar och håller med och "ska kolla upp och ta tempen", men inget händer.
Frustrerande, hur mycket ska jag lägga mig i? Det är trots allt inte min kid, och jag känner honom inte som dom gör...
Tack och lov så har barnens farmor och farfar kommit hit nu så jag får lite avlastning när de kan leka med dem och bry sig :)

För redan nu är det triiiiist och trååååkigt och toooomt utan Francie.
Tidig sänggång ikväll.

Sorry om det är lite depp-bloggande, men så är det idag. Ciao!