Äh.

Min engelska vän ger upp på Sverige och flyttar hem igen.
Jag är lite bitter.
Främst för att det har varit så svårt att få nån hjälp av det svenska systemet - och då pratar han ändå engelska, vilket i princip alla som gått i skolan i Sverige pratar som andraspråk flytande. Hur svårt måste det inte vara för andra nationaliteter som kanske inte ens talar behjälplig engelska, att få hjälp med jobb, boende, skolgång, etc.? När arbetsförmedlingens medhjälpare på frågan om vad han borde och kan göra för att lättare hitta jobb, eller vilka tips som finns svarar:  "Du måste lära dig svenska. Så därför pratar jag nu svenska med dig resten av samtalet här så att du lär dig." Och sen pratar denna kommunalanställda, så kallade professionella kvinnan svenska med engelsmannen resten av mötet. Ett möte som han ringt innan om för att boka in, på engelska. Pinsamt, säger jag!

Och för att underlätta för min bitterhet är det snart val och ingen vill vad jag vill. Starta eget parti kanske?

Helgen ska vara massa roligt iallafall!
Ikväll ska Adam och jag rulla ihop några vänner och spela biljard på Biljardpalatset!
Imorgon är det lunch med halva min familj (mamma, Hannes) och sen tjejförfest i Kungsbacka och utgång med alla som vill i Göteborg.

Trevlig helg gott folk!