I min kurslitteratur kan man läsa följande:
* 40,000 människor dör av svält varje dag.
* År 1990 levde 1 miljarder av våra dåvarande 5,2 miljarder människor i fattigdom.
* 1997 dog 14 miljoner människor om året av svält.
* 1,2 miljarder människor lever IDAG i fattigdom, det vill säga de lever på mindre än 1 dollar om dagen.
* Det hade kostat 80 miljarder/år att ge alla 6 miljarder levande människor idag mat, tak över huvudet, utbildning, tillgång till vatten, osv.
* De fyra rikaste personerna i världen tjänar dubbelt så mycket som 80 miljarder om året, bara de fyra.
* Vi har underskott på mat och skulle idag inte kunna föda alla människor som lever även om all mat distribuerades jämlikt. Detta pga att vi lägger så mycket mat på att föda upp kreatur och fiskar mm. för att vi i väst ska kunna äta vad vi vill.
* 80 % av de fattigaste länderna i världen har överproduktion av råvaror inom sina länder. Som exporteras till väst som kan betala för det ...
Det här är mardrömsliknande fakta.
Och jag får ångest att jag inte kan ta till mig det! Jag blir förvirrad, arg, förundrar över ignoransen hos västvärlden eller folk som har mer pengar än de nånsin kan göra av det och som sitter och håller på dessa pengar snarare än skickar dom dit dom behövs. Ännu hemskare just att de pengar som skickas som välgörenhet eller bistånd sällan hamnar enbart där de behövs.
Men jag kan inte ta till mig och förstå det här stora, hemska.
Är det inte lite ens ansvar att i alla fall försöka? Åka till dessa länder, se med egna ögon hur de lever och kämpar och dör som flugor? Åka till dessa stenrika med större habegär än medmänsklighet? Hälsa på dessa institutioner som ansvarar för fattigdomsbekämpning och ifrågasätta hur de får så lite gjort, trots allt?
Jag menar, vi vet mer och mer men klyftorna ökar ju fortfarande!
Ovetande finns inte i vår teknologiska informationsvärld.
Dagens moralkaka eller skrämseltaktik eller whatever.
Nu ska jag skriva skiten ur skuldbördan och dess finansiella institutioners politiska inflytande över skuldsatta länder....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar