Lycka / sorg

Gårdagens konsert var hur bra som helst och lite till. Jag ska gifta mig med Lasse, så är det bara. Bättre blir det icke.
De flesta favoritlåtarna kom med, och det var en väl genomtänkt låtlista de presenterade. Hugger i sten var enorm, han spelade den själv men med ett jäkla ös och publiken vart vild!
Jag har fortfarande skavsår/blodbristningar i handflatorna efter allt klappande, ont i fötterna efter allt hoppande och dansande och en enormt ond hals efter allt skrik, sjung och påhejande. Underbart.

Dagen idag började också toppen, IFK-are och änglar i hela stan - förväntan och glädje överallt, övertygade göteborgare skulle se sitt lag ta SM-guld.
1-0 i första halvlek började ju bra.
2-1 till stockholmarna som slutresultat var bara sorg, ilska, och massa besvikelse. Vi spelade ju BRA! AIK var inte bättre, de hade bara turen på sin sida. Måste jag faktiskt säga, utan att vara orättvis eller partisk. Det är sanningen.
Imponerad var jag över polisuppbådet - det var poliser, polisbilar och polispiketer precis överallt, man hann aldrig ens bli rädd för bråk för det kvävdes direkt. Inte för att jag vet hur det såg ut på arenan eller runtomkring där, men avenyn var ko-lugn (jag vet att det inte stavas med bindestreck, men det blir mer lättläst såhär!) och stationen likaså. Dock precis innan jag åkte hem vid 18.15 så vart det nåt gäng som försökte ta sig in och bråka men där var 15 poliser och stoppade dom i dörren på nolltid. Good shit.
Fast såklart hörde man andra versioner på tåget där folk åkt på stryk eller varit nära.. Däremot tror jag att det hade varit femton gånger värre med bråk om IFK vunnit och inte AIK.

Anyways.
Nu känner jag förkylningen krypa på och jag ska bädda ner mig i soffan med massa varmt te och halstabletter om jag kan skramla fram några.
Ska ägna tankarna åt Lasse istället för fotboll, känns hälsosamt! :)