jag i centrum

Idag satt jag och funderade på hur många olika människor man träffar på hela tiden, under sitt liv. Garanterat kommer man knappt ihåg max 20 % av allihopa, om man tänker på lärare, telefonförsäljare, kassörskor, tågvärdar, toakösällskap, osv.
Och eftersom jag är den jag är så funderar jag vidare; Tänk om - rent hypotetiskt - alla spelade en roll i att få MITT liv att gå runt? Att resten av jordens befolkning får i uppdrag att påverka mitt liv på olika sätt, några gånger var. En del får i uppdrag att bli mina vänner, en del att gå i samma helgkurs som mig i skolan, andra att bjuda på en öl på krogen, och så vidare. Hela världen kretsar runt mig alltså. Som en tv-serie som jag inte vet något om.
Lite mörkrädd blir man.
Det är samma sak som att fundera på universum, vart slutar det egentligen? Vart börjar det? Finns det liv på andra planeter? Hur stort är universum? Hur kunde Big Bang uppstå, egentligen?
Kan alla andra se samma färger som jag? Eller ser dom grönt när jag ser rött, fast de kallar den färgen för rött också? Så deras röda är min gula, som dom också kallar gul.

Eller så ska man bara ge blanka fan i att tänka såhär en söndagskväll när man är mer än lovligt trött, och sluta skrämma skiten ur omvärlden att jag håller på att tappa förståndet totalt! ;)
Maybe?