15 februari.

Fredagen den trettonde i fredags, och likadant blir det den 13 mars - fredag alltså.
Absolut ingen otursdag för min del, har aldrig varit - snarare tvärtom!
Inställning inställning inställning.
Förväntar man sig att man ska missa bussar och tåg, mobilen dör när nån ringer om ett nytt och bättre jobb, matkassarna går sönder nedanför trappan, eller man får elavbrott mitt i maten när man håller på och spelar in en film på vhs, så lär nånting av det hända. KARMA kallas det.

Tur vi optimister finns som kan upprätthålla balansen på såna här dagar! ;)

Och alla hjärtans dag då, för oss singlar så ska det ju antingen vara världens hemskaste dag, eller så ska man stå och svära över att det är ett överreklamerat jippo.
Vilket det är, men vad är inte det idag? Jul, nyår, midsommar, påsk, lönehelg, sportlov, halloween, lucia, semledagen, våffledagen, mors dag, fars dag, någons födelsedag... varannan vecka är det något nytt?
Jag tycker alla hjärtans dag är en av de få dagar värda att fira (nyår, alla helgons dag, mors dag och fars dag är de andra). (Förhoppningvis) har alla någon speciell i sitt hjärta som man vill skicka en extra puss eller säga nåt fint till. Och varför inte? Hellre uppmärksamma något som betyder något för alla, än att bara säga att det är en dag man bara kan fira om man är i ett förhållande! Jag är i massor av förhållanden, and I like it!

Sådärja, dagens moralkaka blandat med allmän bitterhet och pikar åt samhället i övrigt.

Lillebror kom iallafall hem hel och välbehållen från das Chamonix (frankrike), och jag väntar med ångest på bilderna som ska läggas upp, vilka kommer få min snö-och-vinter-längtan/ångest att eskalera ytterligare.

På återseende.

Ps. (pappa, "Oliver" som jag pratade om häromdagen, var ätbara sådana, av sorten: kalamata, svarta, med kärnor.)