niagarafallen

Min telefon e mupp muppigare muppigast. Den satte igang o funka igar, larmet gick igang vid 11 pa formiddagen, den trodde de va 7.30 o ga upp-dags. Men icke. Knapparna funkar ibland, oftast inte, och den tror att den laddas konstant. Rod lampa med storande beep-ande ljud varannan minut, och sen gront nar den "laddat fardigt". VAFAN? Kan den inte lagga av helt istallet?
Men borde klara mig 15 dagar till.

Japp, sa kort ar det kvar tills jag aker! Hade lite nostalgi-stund med Francie idag, kommer bli helkonstigt o aka. Och helkonstigt om man skulle va kvar - alla andra aker jue!? Hon ska nog stanna nat ar. Men henne kommer jag definitivt halla kontakten med! Hon ar en san man inte behover ha dygnet runt-kontakt med heller, vi kan ses o horas om ett ar nar jag vill flytta hit igen o ta upp dar vi slutade i princip :) Kanns bra o ha sana polare me.
Tokigt konstigt att Anna har akt ocksa, pratade pa telefon igar och det kandes som hon va "hemma" i muswell hill o inte i umeas skogar..
Knepigt knepigt.
---
Dagens tanke:
Javla korkat val egentligen, om man tanker efter; att bli aupair.
Man bor ett ar i en ny familj, skaffar nya vanner, ett helt nytt socialt nat, nya vanor, etc.
Sen efter ett ar aker alla tillbaka dit dom kom ifran eller vidare till nya stallen - och aldrig mera kommer man leva det livet igen. For aldrig mera kommer alla vi vara i samma stad, jobba med samma saker och umgas med samma manniskor. Inte ens om vi forsokte!
All den tiden som var skitjobbig innan man skaffade nya kompisar o visste hur man akte buss o tunnelbana o holl sig undan fran knarkare i Camden, och sa artigt men bestamt nej tack till droger. Att ge nagra pence till uteliggarna utan att behova nudda deras hander ar ocksa en konst i sig.. All den tiden - till vilken nytta? For att aka hem igen, till sitt gamla liv? Onodigt, sager jag bara.
Men samtidigt: latt den basta tiden i mitt liv, so far! :D Angrar inte en sekund att jag flyttade hit. Jag har lart mig Sa Mycket om mig sjalv; vad jag vill och vilka personer i livet man uppskattar och hur man visar att man uppskattar dom!

Oj, djupt de blev. Men tja, 12 manader ar faktiskt en himla lang tid, om man jamfor. Och fan va ja har klarat mej bra, anda! :) Trodde jag nog inte om mig sjalv, innerst inne. Stolt! Om man far saga sa om sig sjalv? Ah, idag far man.
---

Ska springa ivag till Nambucca me Ida o Evelina nu. Ciao!