Jag älskar att åka iväg såhär, till helt främmande människor, lära känna nya ansikten, nya värderingar, regler, prioriteringar (som sagt), osv.
Självklart kommer det massor av negativt med detta, då de många gånger inte stämmer överens med mitt eget liv, men som jag och Francie konstaterade idag så växer vi enormt personligen av att hantera det.
Som nu till exempel, familjerna vi jobbat för och deras vänner som vi också träffat har alla valt att ha med nanny's och aupairer på semesterresan - vare sig det är för 2 månader (francie), 1 månad (min familj) eller bara 1 vecka (några tjejer som också bott här i huset med typ 25 sovrum). Det är något ingen i min umgängeskrets har vare sig upplevt som barn eller själva valt för sina egna barn, vad jag vet.
För oss som faktiskt har hand om deras barn hela dagarna, som märker hur barnen tyr sig mer till oss efter bara någon vecka än vad de gör till sina föräldrar, så är det hemskt att se men oerhört lärorikt när man inser vad som är viktigt och inte.
Vi jobbar häcken av oss, och skulle i många lägen kunna säga att "nej, jag vill inte jobba extra ikväll för att ni ska kunna göra det eller det, ni får lösa det på annat sätt", men vi gör det inte för vi inser vad det skulle innebära för barnen. Stört att det är vi som tänker så, och inte päronen.
Min familj är lite av ett undantag, för de vill faktiskt umgås med sina barn, och stannar hellre hemma på kvällarna än går ut och partar till halv 6 på morgonen, men det händer.
Dock märker man ett genomgående tema dom dagar vi barnflickor inte har hand om barnen, föräldrarna "blir" stressade, behöver vara båda föräldrarna för att utföra samma saker som vi gör ensamma, de vet inte var saker och ting finns, inte hur man startar diskmaskinen eller var man slänger bajsblöjorna.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, det är mer av en iakttagelse. Okej att de är enormt mycket rikare än de flesta jag känner, men långt ifrån alla!, men det här är en helt annan livsstil. En livsstil långt ifrån den jag har eller ens vill ha.
Självklart ska jag bli rik, ha en städerska och barnvakt till barnen emellanåt i vårat stora fina hus med frääääscha bilar och snabba båtar.
Men aldrig i livet ska jag ha semester-aupair för att jag ska kunna hänga på stranden när mina barn är "hemma" i det hyrda/köpta huset på korsika som de inte ens hittar i.
Kul å höra hur du har det. Man blir inte lyckligare för att man är rik , men det underlättar ibland.
SvaraRaderakramar från la pere