Fundringar!

Ja, ibland ifrågasätter jag människors hjärnkapacitet å det grövsta!
Hur kan en högutbildad kvinna på 35+, med barn och hög anställning som molekylforskare på astra ha så lite förståelse för andra människor, och vara så fruktansvärt självupptagen?
Igår fick jag sms klockan 22.35 från "sambon" som talade om att hon inte alls kommer ons och tors natt denna veckan som hon sagt tidigare, utan igår och idag!
30 min senare var hon här.
Jag hade gått och lagt mig, skulle precis somna och skulle idag ha hem en kompis på middag osv.
Men det hade lika gärna kunnat vara så att jag hade någon som sov över och skulle sova på soffan! Eller jag hade pojkvän hemma, eller hade somnat när hon messade och inte ens sett meddelandet och vaknat dödsförskräckt när hon klampar in genom dörren?!
Jag blev tokig, och jättearg. Så då kunde jag såklart inte somna på minst en timma till. Och när jag vaknade i morse hade jag migrän, vilket INTE gjorde saken bättre.

Men jag är lite stolt, för jag vågade säga ifrån när hon kom hem. Att hon ju får höra av sig tidigare om det blir ändringar, att jag planerar efter hur hon ska komma, att jag kunde haft kompisar hemma, eller blivit livrädd när hon kom hem. Osv. Så hon fick sig en liten tankeställare.
Och ni som känner mig väl, vet hur jävla bitter jag blir när jag är arg; om blickar kunde döda och allt det där. Så hon låtsades sova när jag gick upp i morse, minsann. Mohaha.

Nu ska jag verkligen inte städa fint när jag flyttar.
Vilket för övrigt är Nästa Helg ! Vart har tiden tagit vägen?? Men jag har ledigt torsdag-måndag den helgen (kristi himmelsfärd osv.), så det passar perfa.

Men i vilket fall, jag förstår inte hur man kan bete sig så respektlöst?